2009-10-31

Jönköping icke-linjära historia: del II

Del 1;

Mentala ekologier: vi börjar med stenåldern...

Det finns arkeologiska bevis på att det levde människor i nomadliknande konstellationer runt om i Sverige redan för 10000 år sedan (när isen släppte sitt grepp över landet). Nomaderna var beroende av lokala energi- och materiaflöden, och förhöll sig mobila på grund sin känslighet för ekologiska faktorer och klimatets skiftningar; alternativt för att tankesmittan: ackumulation inte existerade. Klimatet var betydligt varmare än idag, vilket i sin fick mer intensiva energi- och materiaflöden flöda genom ekosystem med ökad produktion, men också en eskalerad evolution, som följd (tänk: Lamarck/epigenetik och inte Darwin).

Innan vi går vidare bör påpeka att Bateson menar att vi måste betrakta evolutionen på ett bredare sätt – vi måste inkludera de mentala ekologierna i evolutionsprocessen. Enheten som överlever är organism plus omgivning. Bateson menar att vi måste korrigera den darwinistiska överlevnadsenheten till att inbegripa miljön och samspelet mellan organism och omgivning, och inte enbart som en taxonomisk populationshierarki – individ, släktled, under-art och art, etc – som överlevnadsenheter. Vi bör snarare betrakt: gen-i-organism, organism-i-miljö, ekosystem, etc. Man bör se ekologi i en vidare mening, det vill säga: utforskandet av samspelet och överlevnaden hos idéer och program (dvs. skillnader, komplex av skillnader, etc.) i kretslopp. Den organism som ödelägger sin miljö, via ”dåliga tankesmittor”, eller som inte anpassar sig "ide-mässigt" till en förändrad omgivning, dör ut.

Det finns en ekologi av dåliga idéer, precis som det finns en ekologi av ogräs, och det är kännetecknande för systemet att det grundläggande felet fortplantar sig själv.”
(Bateson, s. 76)

De dominerande metoderna för anskaffning av mat bestod främst av fiske och jakt, även om jordbruksmetoderna och kunskap kring domesticering började spridas inom de mentala ekologierna. Man tror sig spårat tankesmittor till både Kina (ex. domesticeringen av hästen) och Sydvästasien (ex. jordbruksmetoder). Det intressanta här är att fundera över hur olika världsbilden möts, påverkas och muteras. Allt detta sker i en tid när det inte finns några beständiga universella kommunikationsmedel. Kropp (språk), dofter och andra ”tecken” kan förmodas haft en stor betydelse. Man frestas att tänka på Wittgensteins berömda citat: ”mitt språks gränser är min världs gränser” (även om det är viktig att tänka bredare än till det talade språket). Man kan också tänka tvärt om: när världens gränser expanderade – och därmed implicit också de ”mental ekologierna” - expanderade även språket. Inte som ett ogäs, utan som en mångfald av biotoper som smälter samman, anpassas till omgivning, kolliderar, bifurkerar och förädlas – de mest ”livskraftiga” språksmittorna överlever i tid och biotop.

Det bör påpekas att det finns en ökad skara forskare som menar att jordbruksinnovationen snarare uppstod inom isolerade kluster runt om i världen oberoende varandra; vilket snarare bör ses som en anpassning till förändrade lokala ekologiska och klimatmässiga förutsättningar: med andra ord, ”energibristen” tvingade fram nya innovationer, exempelvis tankesmittan ”jordbruk”, för att kunna trygga överlevnaden.

Organiskt flöde, förändring, vardande, och förlopp genomsyrade ekosystemens funktioner, vilket också borde ha speglats inom de mentala ekologierna. Man kan enbart ana att konturerna av den kognitiva rikedomen som människan besatt under denna tid: detaljrikedom, nyanser, kontraster och förhöjd känslighet för förlopp/hastigheter/processer.

Det är också viktigt att försöka föreställa sig tidsaspekten: det vill säga hur eventuellt olika tanke-smittor börjar spridas, till en början långsamt och tillsynes slumpartat, och sen allt snabbare via något som skulle kallas för ett epidemiskt förlopp. Man kan inte heller nog betona vikten av samarbete i en tid när den ”bärande ekologiska kapaciteten” var knapp och den teknologiska utvecklingen var i sin linda. Stress (som kan manifesteras i knapphet eller överflöd) och innovationer kan nog sägas vara sammanlänkade; kan vi tänka kring Spinozas conatus-begrepp här? Kanske borde vi undersöka resilience-begreppet kopplat till de mentala ekologierna för att kunna förstå hur innovationer växer fram?

Stress är brist på entropi, ett tillstånd som uppstår när den yttre miljön eller en inre sjuklighet ställer överdrivna eller motstridiga krav på en organisms [eller godtycklig system] förmåga att anpassa sig. Organismen [eller systemets] brister i och behöver flexibilitet då den har förbrukat sitt förråd av tillgängliga outnyttjade alternativ. (Bateson 1995:311)

Så småningom börjar kulturlandskapen (odling) ta allt större areal i anspråk, även om man fortfarande höll sig relativt mobil. Kanske kunde man nu ana en viss differentiering mellan agrare och nomader. Man började bedriva röjgödslingsjordbruk, som lite förenklat går ut på att skapa tillfälliga åkrar där man höjer närighalten via röjning; genom att bedrivas jordbruk på detta sätt kunde man nå en högre avkastning under en begränsad tid (och plats). Man började även bedriva boskapsskötsel i större grad under denna tid. På grund av ett gynnsamt klimat (”postglacial värmetid” /intensifierat värmeflöde) kunde man bedriva åretruntbete. Densiteten av människor ökade (kluster av människor) kring viktiga energiflöden som kunde ge en högre energiavkastning. Under metallåldrarna (brons- och järnåldern, 1800-500 f.Kr och 500 f.Kr -1050 e.Kr) blev metallen en allt viktigare aktör, och agerade katalysator för otaliga innovationer och tanke-smittor; även om man bör notera att finns tecken metallbruk redan under stenåldern. Man såg på metallen (ådror) på samma sätt som man såg på resten av naturen: som regenerativ (tänk: processen från frö till växt, tillväxt, förnyelse, kretslopp).

Anaxagoras (500 – 428 f. Kr) m.fl. skrifter gör gällande att man såg på metaller som en livsform som stod lägre än växter och djur och förökade sig med hjälp av små metalliska frön. Denna föreställning levde kvar ända upp till 1700-talet i modifierad form.

Fynden runt Jönköping visar att befolkningskoncentrationen ökade markant under brons- och järnåldern.


Järnframställning ur brunjord (Jönköping).

Fortfarande var samarbete oerhört viktigt – men tankesmittan ”ackumulation” blev den dominerande bifurkationspunkten. När klimatet blev kallare och förutsättningarna för åretruntbete försämrades, skapades nya tankesmittor kring odlingsmetoder i samklang med de nya metallaktörerna (ex. redskapstillverkning: lie, plog). Det kallare klimatet skapade ett beroende av sommarhalvåret, vilket i sin tur accelererade behovet av råvaru- och energiackumulation. Man kan ana att synen på tid och hastighet(er) förändrades, mycket tack vare att man blev mer beroende av årstidsväxlingar. Man började rikta tillbaks delar av materiaflöden (avföring till åkrar som näringstillskott, vilket i sin tur hjälpte till att permanenta beboendestrukturerna (kretsloppssystemet).

Det blev således allt lättare att lagra produktionsöverskottet för att täcka ”fluktuationerna” i energi- och materiaflöden. Kanske började tankesmittorna ”administration”, ”försvar” och ”vi-dem” spridas inom de mentala ekologierna. Måhända har vi här fröet till det som filosofen Foucault kallar för panoptiska diagrammet – som går att koppla till disciplin, makt, och hierarkiseringen av strukturer. För-urbana strukturer började så småningom bildas kring de intensifierade energi- och materiaflöden. Stallar och bebyggelse för råvarulagring (ex foder) blev en centrala och oumbärliga delar av tätortsstrukturen. Tanke innovationen "hus" blev en nödvändig komponent - ett sätt att både lagra värme-energi och råvaror.

Befolkningstillväxten katalyserades som ett resultat av några viktiga punkter: (1) koncentrerad ”välfärd”, (2) behov av mer arbetskraft, (3) och försvar (är osäker på denna). De ackumulerade råvarorna kunde därmed transporteras (frivilligt eller ofrivilligt) över större geografiska områden, vilket i sin tur drev fram behovet av infrastruktur och logistik. Innovationen logistik går att koppla till tankesmittan ”administration” och ”försvar”.

Logistik enligt Svenska akademiens ordbok: ”räknemästare […] arbetande matematisk metod […] militär beräkning av tiden och rummet vid taktiska rörelser; konst(en) att ordna en armés marscher”. Administration handlade dels om beräkning och dels ett ordnande av hastigheter (transport och tajming). Städer började växa kring ackumulerade energiflöden – man började rikta flöden, dämma upp, intensifiera, kontrollera, och strukturera. Geografiska jordlotter blev nödvändiga, då en allt större befolkning skulle näras (betänk då att jordbruket egentligen är väldigt arbetsintensiv). Man börjar också ana ramarna för ett förkapitalistiskt system: ackumulerade energi- och materiaflöden görs tillgängliga för transaktioner. Energin görs mer beständig och uthållig – vilket underlättar ett utjämnande av flöden (brist / överskott / innovationer). Det uppstod kluster av städer (eller tätorter) – det vill säga: man började koppla ihop de olika energi- och materiaflöden mellan tätorterna. Kanske för att trygga tillgången till energi- och råvaror över geografiska avlägsna områden?


Tätorts-logiken innebar med nödvändighet även en definition av en utsida och en insida – vilket även går att koppla ihop med tankesmittan ”vi-dem”. Man kan kanske säga att staten blev till via (till synes slumpmässiga) aggregerade tätortsstrukturer?

Det är inte bara sammankopplingen organism-teknologi-omgivning, utan också sammankopplingen människor-stad-stat som är viktigt att ha i åtanke i detta utveckling.

Dock var metallurgens roll problematisk. Metallen (och den koppling till techne) blev inte enbart ett gränssnitt (”interface”) mot miljön (miljö i denna text : en begreppsmässigt fusion mellan det sociala och biologiska) utan också som ett instrument för ödeläggelse.

Den romerska lexikografen Plinius den äldre (23 – 79 f.v.t.) hävdade att ”guldbrytningen lett till girighet och att utvinnande av järnmalm var en källa till mänsklig grymhet i form av krig, mord och rån”. I forna tider, förklarar Plinius, hade det hänt att man stiftade lagar för att förbjuda vapeninnehav och försäkra sig om att järnet endast använder för oskyldiga ändamål som jordbruk. Oividius menar att under den föregående järnåldern ”levde människor trygga i dådlös ro”.

Blev metallen en katalysator för ond bråd dör som de romerska skrifterna hävdar? Eller handlade det helt enkelt om konflikter i och med framväxten av tätortsstrukturer med sina hierarkiska strukturer, men inte minst på grund av ackumulation av energi- och råvaror? Metallen gav nya sätt att hålla eller expandera de territoriella gränserna – precis som atombomben i vår tid gav nya oanade sätt att förgöra ”monstret” på. Tänk: Tankesmittan ”vi-dem”, ”staden-och-utanförstaden”, ”vår-nation”, ”min-energi-inte-din-energi”, ”vi-mot-monstret”. Staten logik handlar om att bevara: status quo inom sig själv (eller om man vill bevarande av energi: en ökad negentropi inom ”strukturen”, samtidigt som entropi exporteras till omgivningen (materia, energi, avlopp, krig); denna process är beroende av ett ständigt energiflöde, precis som Kalle påpekar).


Nästa del skall vi göra ett smärre hopp till tiden för gruvdrift, kommers och de nya tankesmittorna kring mekanisering som sakta började spridas som ogräs inom de mentala ekologierna.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är onekligen en intressant möjlighet att jordbruk - precis som järnframställning, för övrigt! - inte verkar ha ett enda ursprung, en enda innovationspunkt, utan uppträder på flera oberoende platser, ungefär samtidigt: Under de rätta förutsättningarna (klimat etc) uppstår jordbruk och metallurgi som resultat av en sammansättning av heterogena komponenter, som inte behöver vara "nya" eller nyupptäckta.

I det sammanhanget kan nämnas att det tog mycket lång tid på vissa platser - i vissa mentala ekologier - för järnet att ersätta brons, trots att man tidigt lärt sig framställa och bearbeta järn och att man gjort så parallellt med bronsbruket. Det handlar med andra ord inte bara om "upptäckter" utan om att upptäckternas potential måste omsättas och reproduceras i en social maskin. Innovationen och den punkt i historien då innovationen får ett samhällssystem att bifurkera kan vara åtskilda av tio-, hundra- eller tusentals år!

Det är också genom att reproduceras i mentala ekologier på det viset, som teknologier utvecklas. Kniven utvecklas bit för bit till ett svärd inom en social maskin som bedriver krig, för att reproducera sig själv, för att växa eller för att försvara sig mot angrepp.

Metaller, till och med metaller formade till jordbruksredskap och andra verktyg, har faktiskt alltid haft en "krigisk" potential, oavsett om man med lag och regel försöker begränsa deras användning till "fredliga" syften: Högaffeln, yxan, hammaren, hackan, kniven etc kan ju alltid användas som vapen. Också. De måste bara kopplas in i en annan slags rörelse - ges en absolut hastighet, kopplas på en vektor (riktning+hastighet), istället för att ges en hastighet och riktning som är relativ till den materia som ska bearbetas: Jorden, smidesjärnet, trädet etc. Istället för att som redskap verka något, går vapnet genom det den möter. Det fullföljer sin hastighet och riktning, och slätar därmed ut det som är räfflat.

Den analysen hjälper oss att se hur krig uppstår när nomadismen stöter på bofasthet, när dessa två kvalitativt skilda processer konfronteras med varandra. De bofasta utvecklar Staten, som fångar in den nomadiska Krigsmaskinen, disciplinerar den och omsätter dess destruktiva potential i sina egna syften (slätar ut, för att kunna räffla!).

Heiti Ernits sa...

Tack för denna fina kommentar Marcus!
Många viktiga poänger som inte kom fram i min text:

(1) Upptäckternas potential måste omsättas och reproducerad i en social maskin.


Frågan är vad som driver "systemet" (tankesmittan i de "mentala ekologierna") att bifurkera (eller alternativt att "smitta")? Den sociala maskinen är inpluggad i de "mentala ekologierna", kanske möter smittan på ett visst motstånd till en början (bevarande av jämvikt), men systemet drivs ur jämvikt i en viss punkt, och då uppstår nya emergenta strukturer. Kan man förstå denna produktion via Spinozas affecus på något sätt?

"analysen hjälper oss att se hur krig uppstår när nomadismen stöter på bofasthet, när dessa två kvalitativt skilda processer konfronteras med varandra."

Hur kan man förstå konfliktupptrappingen (om vi förmodar att så var fallet)? Började "nomaderna" (som både fysiskfaktor och tankesmitta) ses som ett hot i dubbel bemärkelse (statens konsistens och rädsla att mista ackumulationen)?

Anonym sa...

1) Det finns flera så kallade singularitetspunkter i varje komplext system. En singularitetspunkt är ett slags tröskelvärde för en viss intensiv kvalitet, som när den nås får systemet att skifta fas och reproduceras efter ett annat "mönster" = kring en annan "attraktor".

Ett vattenflöde kan användas som typexempel: Det laminära, jämna flödet kan bifurkera till ett kaotiskt, turbulent flöde vid flera singularitetspunkter, till exempel då den intensiva kvaliteten Flödeshastighet går över ett visst tröskelvärde.

Det finns alltså en tröghet i alla komplexa system, som gör att alla värden in inte får en motsvarande förändring av värden ut - en del inflöde splittras upp i det komplexa nätverket och försvinner i princip som brus, men mycket skit passerar också rakt igenom.

Denna "skit" består av energi och materiaflöden som systemet inte har förmågan att använda, det vill säga omvandla i energimateria-former som det kan utnyttja. Skit för ett system kan vara ovärderliga för andra system - det är ju här som affekt-tänket kommer in...
Varje materia, objekt, varje system har helt enkelt olika förmågor att affektera och affekteras. Det andra sättet att kvalitativt förändra ett systems organisation och funktion - det som ger upphov till emergenta strukturer! - är att sätta samman det med en ny komponent: Sammansättningen har nämligen andra förmågor att affektera och affekteras; den producerar andra affekter och affekteras också själv av andra affekter.

I termer av krigföring, tänk hur allt från slagfältets strategi till Staters hela politik och livföring förändras vid upptäckten av svartkrut, "knallkrut" respektive atombomben - allt för att vi tillför en ny komponent!

2) Jag tror att det är viktigt att inte helt simpelt ställa de bofasta mot nomaderna och sedan se en upptrappningsspiral som förklaringen till att vi utvecklar alltmer sinnrika och storskaliga förstörelsemaskiner (om det ens går att beskriva utvecklingen på det viset).

Snarare är det nog mötet mellan ett överflödsproducerande räfflat system (bosättningen) och ett system som ockuperar släta rum (nomaden), ffa då det förra approprierar det senare, ger upphov till en produktiv och kreativ miljö för utvecklingen av krigföringstekniker. Antilopens snabbhet är ju inte ett direkt svar på lejonets styrka, utan en utvecklingslinje (av flera tänkbara) som savannens ekosystem resulterat i.

Warfare-Wellfare-teorin bygger ju delvis på att militären är den enda organisation som har de resurser som krävs för att förutsättningslöst utveckla olika utslätande spetsteknologier, som först i andra vågen av applikation genererar ackumulation, överflöd etc...

Heiti Ernits sa...

Hmmm...är med på bufurkationen där; intressant tanke
det där med "systemets affekteringskapacitet" - en slags
"mättnad uppstår" eller så börjar systemet (eller
delav av systemet) inte att "resonera" helt enkelt.
Låt oss spinna vidare på detta....


Kom tänka på Nietsche som sagt att han filosoferar med hammaren.
Det var någon som påstod att hammaren i själva verket är en
stämmgaffel: N. slår an på olika strängar och "lyssnar"
hur samhället låter...ursäkte min fria associering...

En intressant grej är (Bateson) teorin om "idéernas flexibilitet";
Ett stressat
system (av tankar/mind) har mist förmågan för resonans
dvs. förbrukat sitt förråd av tillgängliga outnyttjade alternativ.

Vilket gör att nya "idéer"/"innovationer" inte kan inlemmas
i de "mentala ekologierna"; denna oförmåga har (kan ha) evolutionella
konsekvenser: i villa fall döden (Tänk Påskön)?.

Samma sak borde ju gälla när "monokulturer" (av ogräs [Bateson]) invaderat
de mentala ekologierna - tänk Fascism....Återigen har vi ett försvar
för det smått metafysiska "mångfald"....

Det intressanta är fortfarade varför vissa "idéer" överlever och inte "andra" -
Bateson för fram några tankar kring detta. Bland annat
användningsfrekvensen....hade varit intressant att försöka förstå
(alternativa "tappa-in-sig-på") hur mekaniskerna bakom detta ser ut...Antar
att det är just det som Kalle försöker med i TracingInnovations...



Tack för förtydligande kring nomat/stat - klarnar lite....